”Du duvan, ”sa Svenne, ” skulle du kunna sticka iväg med ett meddelande till en människa som heter Bror. Jag måste få hjälp annars klarar jag inte av det här.” ”Javisst, ”sa Koskin, ”varför inte, visa mig bara vart jag ska och vem som ska ha meddelandet så fixar jag det, jag är inte bara en duva jag är en finsk duva.”

  I meddelandet beskrev Svenne problemet för Bror och varför han behövde hans hjälp. Han bad Bror att möta honom på en plats utanför den oändliga skogen. Än var han inte redo att ta in en människa i den oändliga skogen, inte ens Bror.

  När Svenne hade kämpat sig igenom den stora skogen och stack ut huvudet igenom den sista busken såg han Bror sitta i sin lilla röda bil. Bilen puttrade ilsket, senare förklarade Bror: ” du förstår det här är en SAAB sport en riktig racer.”

  ”Vi har bråttom, ” sa Svenne när han satte sig i bilen, ”vi har fruktansvärt bråttom.” ”jag vet, ”sa Bror, ”och det vet min SAAB också så du kan ta det lugnt vi kommer att hinna i tid.” Bror tryckte gasen i botten och bilen sköt iväg med en fruktansvärd fart. träd och buskar, flög förbi.  Gruset sprutade under bilen. ”Men Bror, ”sa Svenne, ”jag tror ta mig tusan att du är en riktig rallyförare .” ”Ja inte sant, ” sa Bror och log, ”jag har detaljstuderat gamla filmer med ”Karlsson på taket” när han körde som bäst. Ärligt talat så tror jag att jag har det i blodet.”

   Bror pratade hela tiden och det berodde nog på att han var nervös men Svenne satt tyst och försökte tänka igenom vad som skulle hända när de kom fram till minkfarmen. ”Tänk, ”sa Bror, ” vi betalar skatt för att avlöna våra politiker och deras hantlangare, de ska arbeta åt och för oss men i verkligheten är de våra fogdar. De bestämmer och styr över våra liv in i minsta detalj. Samtidigt har de skapat sig själva en exklusiv överklass, den politiska.”

  En tidig morgon på sensommaren gav sig Koskin iväg mot den stora oändliga skogen dit där Svenne och hans vänner hade flyttat. ”flyg försiktigt kom ihåg att du är vårt sista hopp, ” ropade Mike efter honom när han lyfte, ” inga problem,” sa Koskin, ”jag är inte bara en duva jag är en finsk duva.”

  ”Bara nu Svenne Svin hinner komma i tid, ”suckade Mike, ”vi sitter i burar på en minkfarm uppe i Finland och Svenne bor i den stora oändliga skogen nere i Sverige.”

   Svenne Svin levde ett lyckligt och lugnt liv med sin fru Monica och deras tre söner. Dagarna gick fort och ett år gick snart över i nästa. Alla grisar i den lilla byn kände sig nöjda med sina liv och det de var nöjdast med var att de inte behövde vara rädda för människorna längre.

  En dag satt en duva på en sten och frågade efter Svenne, fast det var egentligen inte sant för han bad först om en öl, en stor öl, för som han sa: ”man blir så förbannat torr i halsen när man flyger snabbt och det är snabbt jag flyger. ”jag har ett brev till dig, ”sa Koskin mellan klunkarna, ”och det är bäst att du läser snabbt för det är fasligt bråttom.”

  När han bodde i svinstian hade bonden haft en son som hette Bror. Han försökte redan som liten att rädda grisarna men lyckades aldrig. Men hade som vuxen fortsatt med sina försök. Svenne hade vid ett antal tillfällen träffat Bror när han spionerat på människorna. Svenne visste att Bror hade en gammal bil och med hjälp av den så skulle de hinna upp till minkfarmen i tid för att rädda minkarna. Svenne var helt säker på att Bror skulle hjälpa honom och minkarna det gällde bara att få iväg ett snabbt meddelande till honom.

  Svenne läste brevet där Mike Mink berättade historien om hur de skulle flås levande och att det var mycket bråttom om de skulle ha en chans att bli räddade. Svenne var Svenne och därför bestämde han sig där han stod och läste. Han hade alltid varit medveten om att dagar som denna skulle komma. Antalet djur som var i behov av hjälp var konstant. ”Men jag behöver hjälp, ” tänkte han, ” det är långt till  minkfarmen och om jag ska gå till fots hinner jag aldrig att komma i tid.”