”Flyg till Bror,”sa han. ”OK.” sa Koskin och flög.

  Mike Mink hade lugnt avvaktat och tog nu till orda:

”Jag och de andra minkarna kommer att göra det som krävs för att rädda vargarna, vi är skyldiga den stora oändligheten det.” ”Jag vet,”sa Svenne, ”och jag har aldrig räknat med någonting annat,”

  Fast det var mycket långt mellan den oändliga skogen och Brors Bostad så hävdade många, både svin och minkar, att de hörde när Bror startade motorn och varvade upp den. Sen kunde de höra bilen hela vägen ända fram till skogen. Flera hundra meter innan det var dags att stanna. Utanför den hemliga ingången fick Bror börja inbromsningen annars hade han inte kunnat stanna i tid eftersom farten var enormt hög. Själv påstod han gärna att inte ljudvallen var långt borta.

   Koskin satt ihoptryckt i baksätet. Han hade skiftat ansiktsfärg åtskilliga gånger under färden och han lovade sig själv att han aldrig skulle sätt sig i en röd SAAB igen när väl uppdraget var klart.

  Svenne och Mike mötte upp vid ingången till skogen.

Många ville följa med för att rädda vargarna, nästan alla. Men tyvärr som Svenne sa: ”Vi får inte plats i bilen om vi blir för många. det får räcka med mig, Mike, Koskin och naturligtvis Bror.

  Den röda SAABen lyfte nästan från marken när Bror varvade upp motorn och släppte kopplingen. ”Jag har bytt förgasare,”sa han nonchalant, ”och gjort några små justeringar, jag hoppas att ni märker skillnaden.” ”Jo da,”sa Svenne och försökte av alla krafter att hålla sig fast. ”Bara koppla av och njut,”sa Bror och vände sig bakåt till Koskin och Mike. ”Tala bara om vart vi ska så ska vi snart gå in för landning, ha, ha.” ”Jag ska försöka att hinna med,”stönade Koskin grön i ansiktet och önskade att färden snart skulle vara över. Tillbaka skulle han flyga det visste han helt säkert.

  Men han visste också att om han var tvungen så skulle han göra samma sak igen.

  ”Jag tror, eller rättare sagt jag vet”, sa Koskin, ”att när vargarna är räddade så flyger jag upp till Finland och hämtar min HD och tar mig ner till den oändliga skogen,

jag känner att där vill jag bo i resten av mitt liv."