Svenne och Lasse gick fram och tillbaka till slakteriet den natten. Lasse fick med egna ögon se vad som hände med grisarna när de kom fram. Lasse var lika otröstligt ledsen som Svenne men framför allt så var han arg, fruktansvärt arg. Båda kände ett obeskrivligt raseri mot Chefsgalten och hans medhjälpare. Tänk att kunna sälja sina medgrisar och bara för att de själva skulle få det bra. ”Vi måste få alla grisar att förstå att det vi har sett är sant,”sa Lasse, ” och vi måste komma på ett snabbt sätt att få bort de tre galtarna så att vi kan komma bort från svinstian.”

   Ibland har man tur, oftast inte, men nu hade Svenne och Lasse tur. Just när de kom ut ur ett buskage intill svinhuset såg de assistenten sitta intill väggen ätande på någonting som vanligt. ”Kom vi smyger oss på honom och skrämmer upp honom ordentligt,” sa Svenne. ” Du assistenten,” sa Svenne, ”Nu har Chefsgalten  och assistent 2 blivit hämtade av den stora lastbilen. Men det är väl inte farligt, eller hur? De ska bara på en  lång och skön semester.” ”När då?” flåsade han fram, ” när då hur?” ” ja det var väl för någon timme eller så,” sa Lasse. ”Så snart är det din tur att åka iväg på semester.”

  ”Nog skämtat,” sa Svenne, ”vi vet vad som händer på den så kallade semestern och försvinner du inte härifrån så kommer du helt säkert att få åka med på lastbilen, både Lasse och jag har sett vad som händer när lastbilen har kommit fram till den så kallade semesterorten. Vart ska jag ta vägen?” Gnydde assistenten. ”Gå tills någon säger åt dig att stanna.” sa Lasse.

  De letade upp assistent 2 och sa samma sak till honom. Så var de av med assistenterna. Nu var Chefsgalten ensam kvar och skulle utan tvekan vara lättare att handskas med. Som alla översittare var han innerst inne en feg liten stackare.