”Tro honom inte.” det var Chefsgaltens  kraftfulla stämma som hördes över hela svinstian. ”Jo,” sa Svenne, ”det är  Chefsgalten som manipulerar och ljuger och lurar iväg alla grisar på, vad de tror, ska bli en skön semester och istället får de åka till slakteriet. Som belöning får han och hans medhjälpare den finaste maten och de finaste suggorna att "leka" med." Hans lindrigt begåvade assistenter fick det som blev över när Chefen fått sitt.  Assistenterna brukade ofta roa sig med att ta maten från de riktigt små grisarna och han log åt deras upptåg.  

  De tre galtarna trodde väl aldrig att saker och ting skulle bli annorlunda. 

  ”Ni ska inte lyssna på Svenne.” röt Chefsgalten och assistenterna nickade instämmande. ” Får ni inte mat varje dag och så mycket som ni orkar äta, har ni det inte varmt och skönt? Förstår ni inte att Svenne ljuger,” fortsatte han,  ”ni vet ju själva hur fruktansvärt dålig Svenne var i skolan, rena katastrofen.” Nästan alla nickade instämmande.

  ”Fy skäms på dig Svenne,” hördes det från flera bås och även hans mor, Gerd svin, instämde. Nästan alla trodde på Chefsgalten, men inte alla. En lyssnade ordentligt, en trodde inte. En förstod och hade förstått en längre tid att inte allt stod rätt till. Han hette Lasse. Han hade gått i samma klass som Svenne och hade varit lika oduglig. ”Ta mig med,”sa han, ” visa mig det du har berättat så blir vi två som vet. Då blir det lättare att övertyga de andra om vad som verkligen händer. Jag har länge misstänkt att det inte står rätt till.”