När Svenne Svin var en liten kulting var han nog som alla andra små grisar,

snäll  och lydig. De stora grisarna sa: "Svenne kommer att bli en bra gris. Han

är lydig och snäll. Det kommer inte att bli några problem med honom". 

  Ännu vet han ingenting om att grisarna ibland skållas levande, stressas

till döds och att många trampas ihjäl i trånga transporter på väg till slakten.

Ännu vet han ingenting om att slutet för grisarna är slakt och styckning.

  När Svenne hörde att galtarna berömde honom blev han mycket stolt.

Men stoltast blev hans mor, Gerd Svin. Hon hade fött många grisar och

skulle fortsätta med det  så länge hon orkade och kunde. När hon inte

orkade  längre så skulle hon få åka på semester. Det sa iallafall galtarna

som bestämde.

  Dagarna går som dagar går, en dag gick omärkligt över i nästa. Svenne 

 växte upp till en stor och stark gris. I skolan var han inte duktig. De böcker

som läraren vill att han skull läsa vill inte Svenne läsa. Han förstod inte

varför han skulle lära sig att gå på led upp på rampen som ledde in i den

stora lastbilen. Lastbilen som de sa, skulle ta dom på en lång skön semester.

Svenne kände instinktivt att någonting var fel. Grisarna fick betala skatt

varje månad och den skulle gå till dras semester. Det hade självaste

chefsgalten lovat.