Svenne smög sig försiktigt fram till ett fönster och han fick klättra upp på en låda för att kunna se in. Ett fruktansvärt oväsen och skrik av obeskrivlig rädsla var allt som hördes men han såg ingenting. Han tog sin låda och sprang fram till ett fönster längre bort. En syn han aldrig skulle glömma om han så blev tusen år mötte honom. På krokar hängde det som en gång varit en gris, inga huvuden fanns kvar på kropparna och kropparna var bara tomma skal. Svenne grät och han var rädd, fruktansvärt rädd.

Han såg ännu en bil komma in genom grindarna.

  Han förstod allt nu trots att han hade varit grisskolans sämsta elev eller kanske just därför. Grisarna blev lurade från den dag de föddes till den dag de slaktades. Den dagen gick säkert sanningen upp för de flesta men då var det för sent.

  Lastbil på lastbil kom och samma sak hände igen och igen. Hur kan någon varelse behandla en annan varelse på ett sådant fruktansvärt sätt? Vem har gett dem den rätten, djävulen?

Varför skulle annars människor bli sända till världen för att bli slaktare?