Strax före nio på kvällen, precis som Mike hade sagt, hörde de en bil komma inkörande på gårdsplanen. Männen kom snabbt ut och bilen körde iväg. Genom de nervevade fönstren hördes: ”no I wont back down, no I wont back down…:” ”Vad i helvete,” sa Bror, ” det där är vår låt, fy fan nu blir jag riktigt förbannad.” Svenne bara skakade på huvudet.

  De väntade två minuter och sen rusade de snabbt fram mot minkburarna och började klippa upp hänglåsen. Minkarna försvann snabbt ut ur burarna. ”På ett led, ” kommenderade Mike, ” mot mitten av gårdsplanen.” Alla minkarna gjorde som Mike sa och snart var alla samlade mitt på gårdsplanen. ”Bror, ” sa Svenne, ”hämta bilen och koppla på husvagnen och kom hit snabbt.” ”Det där var onödigt,” sa Bror lite surt, ”allt jag gör går snabbt.”

  Snart kom SAABen och husvagnen insladdande på gårdsplanen och minkarna fick kasta sig undan. ”Vi skulle rädda minkarna, ” ropade Svenne och såg lite arg ut, ”inte köra ihjäl dem”. ”Sorry, ” sa Bror lite skamsen, ”men SAABen går så otroligt fort och nu är den värre än någonsin. Jag tror ta mig tusan att han förstår vad som är på gång.” ”Alla minkar snabbt in i bilen och husvagnen, ” ropade Svenne med hög stämma. ”Ni hörde, ” fyllde Mike i, och snart var bilen och husvagnen fyllda med minkar.

”Är det inte märkligt, ” viskade Bror, ”att människorna tror sig kunna behandla djur efter eget behag och för egen vinnings skull. Tror de inte att det en dag kommer att slå tillbaka mot dem själva? Fiiiiint folk älskar gåslever, vet de inte att vingarna på gässen spikas fast i golvet och att de sedan tvångsmatas med majs? Majsen trycks ner i halsen på dem med en lång käpp. Majsen gör att deras lever växer extra fort. Hur kan någon välja att gå omkring i en minkpäls, tror kvinnorna att de blir vackrare, vill de visa att de har råd? Har du någon gång hört en präst som stått upp för djuren? Nej, han svarade sig själv och fortsatte, ” prästerna tiger, de bryr sig helt enkelt inte eller så är de sällsynt fega. Alla som blundar hoppas jag kommer att brinna i helvetet. Den som pratar om godhet och barmhärtighet men ingenting gör för att hjälpa de svaga är inte god. Biskoparna är med i frimurarna och andra runka åt varandra föreningar och har aldrig gjort någonting för att förändra status quo.  Marknaden och pengarna styr makten och dit hör även kyrkans män. För övrigt så är alla som tiger och låter allt ont bara hända lika skyldiga.”

  ”Typiskt Bror, ” tänkte Svenne, ”när han är nervös bara pratar och pratar han.”

Vid åttatiden på kvällen var de framme vid minkfarmen. De gömde bilen några hundra meter bort under en gran. Ingen kunde upptäcka bilen om de inte snubblade över den. Bror nynnade, ”no i wont back down, no i wont back down.”

  När bilen var gömd så låg Svenne och Bror och tryckte i skogen strax intill. När de hörde att männen gick in för att äta smög sig Svenne fram till de närmaste burarna. Bror låg kvar på sin plats. När minkarna fick se Svenne Svin blev det liv och rörelse i burarna. Alla visste att det skulle komma ett svin för att rädda dem och de blev otroligt glada när de fick se honom.  ”Tyyyssssssst, ” det hördes ett vasst väsande och Mike Mink kom fram ur skuggorna. Det blev tyst omedelbart. ”Vi måste vara försiktiga och tysta ,” fortsatte han viskande , ”annars blir människorna misstänksamma och kommer ut och ser efter vad som  pågår.” ”Hej ,”sa Mike och vände sig mot Svenne med tårfyllda ögon, ” ni hann.”  ” ja och det tack   vare min vän Bror, en människa.” ”En människa, ”sa Mike och darrade på rösten, ”har du fått hjälp av en människa?” ”Ja, ”sa Svenne, ”inte en vanlig människa utan Bror.” 

”Hur ska vi gå tillväga?” sa Svenne och såg sig noga omkring. ”Vid niotiden i kväll, ” sa Mike, ”ska de in till puben i byn för att fira att de fått alla minkskinn sålda och då har vi gott om tid på oss.” ”Bra,” sa Svenne, ”perfekt det kan knappast bli bättre, jag trodde att vi skull vara tvungna att arbeta när de sov nu har vi betydligt bättre förutsättningar. ”Vi gör så här,” fortsatte Svenne, ”så fort som de har försvunnit utom synhåll så springer Bror och jag fram och klipper upp  alla hänglås. Ni minkar springer ut och samlas mitt på gården framför burarna.” Svenne och Bror hade noggrant gått igenom hur de skulle göra när de låg i skogen och väntade.

  ”Jag såg en gammal husvagn bakom ett uthus, ” sa Svenne och gjorde en gest mot ett av uthusen, ”den får vi nog ta och låna för annars så får vi inte plats. SAABen är för liten för alla minkarna men med husvagnen så löser det sig. Nu går jag tillbaka in i skogen till Bror och där håller vi oss lugna och tysta ända tills de ger sig iväg till puben. Slappna av nu så gott det går och samla krafter till i kväll, vi klarar det här.”

”Är det konstigt, ” fortsatte han, ”jag bara frågar, att bilar sätts i brand ute i förorterna, att Hells  Angels och Banditos växer sig starkare? Vi små människor som det inte alltid har gått så bra för är precis som djur. Ännu slaktas vi inte men det är nog bara en tidsfråga. Makten kommer klädd i mörk kostym och begraver allt som står i dess väg,” han drog en djup suck och tystnade .

  ”Sverige är ett vackert land, ” sa Svenne med vemod i rösten när de for in i Dalarna. Båda satt tysta medan bilen rusade fram. Träd och åkrar, ringlande älvar, stora skogar och gröna slätter kom och försvann.

  Mörkret kom när de passerade Gävle och det var sen eftermiddag när de passerade finska gränsen.

  ”Det kommer att bli varmt idag, ” sa Bror, ”inte ett moln på himlen, inte en vindpust,  ” Det kommer att bli en fin dag men det kommer också att bli en av de svåraste dagarna som vi har upplevt,  sa Svenne, ” Det kommer att vara lätt som en plätt, vi är snart på väg tillbaka hem och då kommer vi att skratta åt det här,” sa Bror.

  ”Du duvan, ”sa Svenne, ” skulle du kunna sticka iväg med ett meddelande till en människa som heter Bror. Jag måste få hjälp annars klarar jag inte av det här.” ”Javisst, ”sa Koskin, ”varför inte, visa mig bara vart jag ska och vem som ska ha meddelandet så fixar jag det, jag är inte bara en duva jag är en finsk duva.”

  I meddelandet beskrev Svenne problemet för Bror och varför han behövde hans hjälp. Han bad Bror att möta honom på en plats utanför den oändliga skogen. Än var han inte redo att ta in en människa i den oändliga skogen, inte ens Bror.

  När Svenne hade kämpat sig igenom den stora skogen och stack ut huvudet igenom den sista busken såg han Bror sitta i sin lilla röda bil. Bilen puttrade ilsket, senare förklarade Bror: ” du förstår det här är en SAAB sport en riktig racer.”

  ”Vi har bråttom, ” sa Svenne när han satte sig i bilen, ”vi har fruktansvärt bråttom.” ”jag vet, ”sa Bror, ”och det vet min SAAB också så du kan ta det lugnt vi kommer att hinna i tid.” Bror tryckte gasen i botten och bilen sköt iväg med en fruktansvärd fart. träd och buskar, flög förbi.  Gruset sprutade under bilen. ”Men Bror, ”sa Svenne, ”jag tror ta mig tusan att du är en riktig rallyförare .” ”Ja inte sant, ” sa Bror och log, ”jag har detaljstuderat gamla filmer med ”Karlsson på taket” när han körde som bäst. Ärligt talat så tror jag att jag har det i blodet.”

   Bror pratade hela tiden och det berodde nog på att han var nervös men Svenne satt tyst och försökte tänka igenom vad som skulle hända när de kom fram till minkfarmen. ”Tänk, ”sa Bror, ” vi betalar skatt för att avlöna våra politiker och deras hantlangare, de ska arbeta åt och för oss men i verkligheten är de våra fogdar. De bestämmer och styr över våra liv in i minsta detalj. Samtidigt har de skapat sig själva en exklusiv överklass, den politiska.”

  En tidig morgon på sensommaren gav sig Koskin iväg mot den stora oändliga skogen dit där Svenne och hans vänner hade flyttat. ”flyg försiktigt kom ihåg att du är vårt sista hopp, ” ropade Mike efter honom när han lyfte, ” inga problem,” sa Koskin, ”jag är inte bara en duva jag är en finsk duva.”

  ”Bara nu Svenne Svin hinner komma i tid, ”suckade Mike, ”vi sitter i burar på en minkfarm uppe i Finland och Svenne bor i den stora oändliga skogen nere i Sverige.”

   Svenne Svin levde ett lyckligt och lugnt liv med sin fru Monica och deras tre söner. Dagarna gick fort och ett år gick snart över i nästa. Alla grisar i den lilla byn kände sig nöjda med sina liv och det de var nöjdast med var att de inte behövde vara rädda för människorna längre.

  En dag satt en duva på en sten och frågade efter Svenne, fast det var egentligen inte sant för han bad först om en öl, en stor öl, för som han sa: ”man blir så förbannat torr i halsen när man flyger snabbt och det är snabbt jag flyger. ”jag har ett brev till dig, ”sa Koskin mellan klunkarna, ”och det är bäst att du läser snabbt för det är fasligt bråttom.”

  När han bodde i svinstian hade bonden haft en son som hette Bror. Han försökte redan som liten att rädda grisarna men lyckades aldrig. Men hade som vuxen fortsatt med sina försök. Svenne hade vid ett antal tillfällen träffat Bror när han spionerat på människorna. Svenne visste att Bror hade en gammal bil och med hjälp av den så skulle de hinna upp till minkfarmen i tid för att rädda minkarna. Svenne var helt säker på att Bror skulle hjälpa honom och minkarna det gällde bara att få iväg ett snabbt meddelande till honom.

  Svenne läste brevet där Mike Mink berättade historien om hur de skulle flås levande och att det var mycket bråttom om de skulle ha en chans att bli räddade. Svenne var Svenne och därför bestämde han sig där han stod och läste. Han hade alltid varit medveten om att dagar som denna skulle komma. Antalet djur som var i behov av hjälp var konstant. ”Men jag behöver hjälp, ” tänkte han, ” det är långt till  minkfarmen och om jag ska gå till fots hinner jag aldrig att komma i tid.”

Mike satt i sin kalla och blåsiga bur och flyttade tyngden från det ena benet till det andra för att hindra att nätet i golvet skar in i hans små fötter. Han hörde när män i svarta kostymer ville köpa minkskinn av den rätta sorten och han visste vad det betydde. Minkarna skulle få ett medel som förlamade dem. Känseln skulle de fortfarande ha kvar men kunde inte röra sig. De skulle helt enkelt flås levande. Pälsarna blev finare och värdefullare då och kvinnorna som skulle bära deras skinn skulle bli vackrast i världen men fortfarande de dummaste. ”Snart är jag borta, ”tänkte Mike, ”och alla mina vänner också.” Han hade lyckats klara livhanken i många år nu genom att snabbt gömma sig när det var dags men nu var han gammal och trött och skulle knappast klara sig en gång till. ”Snart är jag borta,” muttrade han för sig själv.

   Han satt och tyckte synd om sig själv och alla de andra minkarna men mest tyckte han synd om sig själv. ”Men, ”tänkte han, ”hade han inte hört talas om Svenne Svin som hade räddat alla grisar från att slaktas. Svenne Svin hade lyckats. Skillnaden var den att minkarna satt instängda i små trånga burar utan en chans att ta sig ut. För varje år blev säkerheten bättre och bättre och nu var det omöjligt att ta sig ut utan hjälp utifrån. Om han bara kunde få iväg ett meddelande till Svenne Svin och be om hjälp.”

   Mike frågade fåglarna, de som rörde sig över stora ytor och borde vara de som hade störst chans att känna till vart Svenne och hans vänner höll till. Han frågade hundratals fåglar och det var bråttom. En dag när han nästan hade gett upp hoppet sa en duva: ”Visst jag vet var Svenne och hans vänner bor.” ”Vet du,” sa Mike, ”är det sant, kan du ordna så att Svenne får ett meddelande från mig.” ”Visst,” sa duvan, ”är jag en duva eller en duva va? Föresten jag heter Koskin,” fortsatte han. ”För det mesta åker jag bike. det passar min image bättre att glida omkring på en Harley men nu är det bråttom så jag flyger.”

  Svenne och Lasse gick runt och kallade alla till ett möte. På mötet övertygade de båda vännerna fler och fler om det som faktiskt hände när de åkte iväg med lastbilen. Många ställde frågor om de fasansfulla sakerna som hände på slakteriet. ”Vi måste bort härifrån, ”sa alla grisarna samtidigt, ”vi måste bort innan vi också blir slaktade.

  ”Ingen ska bort härifrån.” Chefsgaltens vrålade med kraftfull stämma. ”Tig din äckliga, falska galt.” sa Svenne, ” du är ensam nu, dina medlöpare är borta och kommer aldrig tillbaka igen. Ensam är du inte så kaxig.” ”Borta, vart?” Stammade han.

  ”Du har bara att välja”, sa Svenne. ”Försvinn du också och visa dig aldrig i en svinstia igen. Om du gör det så ska jag se till att du hamnar på lastbilen, tro mig.”  Svenne tog ett steg fram emot honom och tog ett kraftigt tag runt hans tryne, ” Tro mig,” upprepade han.

  Chefsgalten såg alla hotfulla ögon runt omkring sig. Knorren på hans svans var sedan länge försvunnen. ”Jag försvinner, ”sa han, ”och jag kommer aldrig att visa mig i ett svinhus igen.”

   Svenne, Lasse och de andra grisarna rymde den natten. De vandrade hela natten, sov på dagen och vandrade hela natten igen. De fortsatte så ända tills de kom till den stora oändliga skogen. Dit där inga människor hittar och någonsin kommer att hitta. I skogen byggde de sig hus och allt annat som grisar behövde för att må bra.

  Därifrån sände de ut specialutbildade grisar som gick runt hos alla grisar och berättade sanningen om grisarnas öde om människorna och Chefsgaltar fick bestämma.

  De letade upp alla fastigheter som Chefsgalten köpt för sina judaspengar och brände ner dom. Pengarna som han grävt ner skänkte de till  de stackars suggor och små kultingar som han förgripit sig på. 

  Till slut en dag var alla grishus i hela landet tomma, inte en gris var kvar hos människorna.